Adhd hos kvinnor: adhd vuxen kvinna symptom
Flickor och kvinnor med adhd och add
Självskadande beteende och självmordsförsök är vanliga. Flickors ADHD-symtom identifieras mindre ofta av lärare och föräldrar. ADHD är vanligt förekommande hos flickor som söker vård för utvecklingsrelaterade, beteendemässiga, inlärningsmässiga eller emotionella problem [1]. Många vuxna kvinnor söker hjälp för ADHD inom psykiatri och allmänmedicin [2]. Symtom på ADHD debuterar i tidig ålder och har ett kroniskt förlopp. Negativa följdverkningar inom områden som skola, sociala relationer, psykisk och fysisk samsjuklighet, yrkesliv och ekonomi är vanliga. Flertalet tidiga studier av ADHD har fokuserat på pojkar; flickor har till och med ofta utelämnats ur forskningsprojekt. Det har bidragit till en kunskapsbrist om flickors ADHD-symtom, samsjuklighet, funktionsnedsättning och prognos. Detta har i sin tur lett till att flickor och kvinnor med ADHD inte har identifierats, eller också har de feldiagnostiserats [1, 3]. ADHD med i huvudsak uppmärksamhetsbrist är den vanligaste formen hos båda könen 38—57 procent , men förekommer oftare hos flickor [7].
Adhd hos flickor och kvinnor
Flickors och kvinnors svårigheter och specifika behov upptäcks ofta senare än hos pojkar och män. Det försenar och försvårar deras möjligheter att få rätt stöd och insatser i tid. Adhd hos flickor märks inte lika ofta i skolan, därför bör föräldrarnas beskrivning av symtomen vara vägledande när man tar ställning till om man ska göra en adhd-utredning eller inte. Orsakerna till könsskillnaderna vid adhd är inte helt klarlagda. Förmodligen beror det på både biologiska, sociala och kulturella faktorer. Vissa symtom är vanligare bland flickor och kvinnor. Flickor har oftare brister i uppmärksamheten utan uppenbar överaktivitet och impulsivitet. Överaktivitet och impulsivitet hos flickor och kvinnor kan ta sig andra uttryck, som till exempel nagelbitning tvinna eller suga på håret tugga tuggummi överdriven pratsamhet. Flickors svårigheter tenderar att tolkas utifrån andra förklaringsmodeller och oftare som personlighetsdrag än symtom på adhd.
Adhd ångest vuxen
Flickor och kvinnor med adhd och add Flickor och kvinnor med adhd och add Uppläsning Lyssna Adhd har tidigare beskrivits som svårigheter hos barn och då främst hos pojkar. Men adhd förekommer såväl hos flickor och kvinnor som hos pojkar och män. Det är fortfarande vanligare att pojkar får diagnosen adhd. Flickor får i regel diagnosen senare än pojkar. De grundläggande svårigheterna är desamma hos både pojkar och flickor, men hos flickor visar det sig ofta på andra sätt. I takt med att vi blir bättre på att förstå skillnaderna blir vi också bättre på att upptäcka adhd hos flickor och kvinnor. Vad skillnaderna beror på är inte helt klarlagt. Det finns förmodligen flera faktorer som påverkar. Biologiska faktorer som könshormoner, att flickor och pojkar har olika sårbarhet för risker under fostertid och spädbarnstid. Men också sociala och kulturella faktorer spelar sannolikt in. Flickors problem känns inte igen För att få diagnosen adhd behöver man uppfylla vissa så kallade diagnoskriterier.
Adhd-symtom-checklista kvinnor
Publicerad: Uppdaterad: Kvinnliga könshormoner en joker vid adhd Bild: Rubrik: Illustration: Emma Hanquist Kan fluktuerande nivåer av kvinnliga könshormoner förvärra adhd-symtom hos kvinnor? Det vill forskare vid Karolinska Institutet undersöka. Text: Annika Lund för Medicinsk Vetenskap nr 3, Kvinnor är i genomsnitt drygt 23 år gamla när de får sin adhd-diagnos. Det är nära fyra år senare än genomsnittet för killar, som är dryga 19 år. Det visar en färsk svensk registerstudie som omfattar personer diagnostiserade mellan och Det betyder att flickor går obehandlade under längre tid, vilket kan bädda för annan allvarlig ohälsa. Bild: Rubrik: Lotta Borg Skoglund. Foto: Eva Lindblad — Kring puberteten söker många tjejer med odiagnostiserad adhd mycket vård. I journalen noteras ofta ångest, depression, ätstörningar och sexuella riskbeteenden, men adhd fångas mindre ofta upp, säger psykiatern Lotta Borg Skoglund , forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet samt vid Uppsala universitet.