Blåeld liknande: blåeld invasiv
Blåeld liknande:
Oxtungan är först rosalila och blir sedan blålila
Publicerad: Jag har varit på Öland flera gånger, och vid samtliga besök har jag åkt till Neptuni åkrar i förhoppningen att få se blåelden blomma. Hittills har jag kammat noll. Jag älskar blåa blommor. I min trädgård har jag satsat på blåa, rosa och vita blommor. Det är inte originellt, men det passar den trädgård jag vill ha. Lite rufsigt romantisk, med blommor som själva bestämmer var de vill växa. Därför har jag akleja lite varstans, precis som stor blåklocka, malva och lupin. Så länge växterna håller sig i rätt färgskala passar de ihop var de än väljer att slå sig ner. ANNONS Därför är det egentligen mot mina principer att ha en äng där olika typer av fibbla är den mest förekommande blomman. Gul och stolt sträcker den sig i nivå med det blommande gräset, medan käringtand föredrar att krypa tätt utmed marken. En och annan prästkrage sticker också upp, med gul knapp i mitten. Jag anlade ängen förra året. Först grävdes det envisa strandgräset bort, därefter fick jag hem specialblandad jord, med mycket grov sand i, och sedan var det dags att så.
Blåeld - Bivänlig Ört
Lite vackra och några mycket giftiga sommarblommor utmed Fågelforsleden. Hjälp Ukrainas folk! Den är en tvåårig, mellan 30—80 centimeter hög och mycket styvhårig växt, som under första året får en bladrosett av långa, smala blad och under andra året en stjälk med smala blad och en lång, sammansatt blomställning med stora, trattformiga och svagt tvåläppiga blommor, som först är rödaktiga och sedan blå. Blåeld är en av familjen strävbladiga växters mest iögonfallande arter, åtminstone när den uppträder i stor mängd exempelvis på Öland, som tillsammans med Gotland har Sveriges kanske förnämsta förekomster av arten. Arten blåeld blommar i juni—juli och hör hemma i Europa och Mindre Asien samt är införd till Nordamerika. Den anses inte ursprunglig i Sverige, men förekommer allmänt i de södra delarna, i de mellersta mindre allmänt på kulturpåverkade marker, vägkanter, järnvägsbankar och liknande platser. Växten föredrar blottlagd mark och har genom sina iögonfallande blomställningar fått många folkliga namn.
Blåeld gotland
Blåeld är en tvåårig ört i snokörtssläktet i familjen förgätmigejväxter. Blåeld blir upp till en meter hög. Stjälken är mycket hård och seg. Hela växten är klädd av borstlika nästan stickande hår och bladfärgen är därför grågrön. Blomställningarna sitter som i en förhållandevis hög, smal spira. En blomställning är ett ensidigt, från början hoprullat, knippe. Blomfärgen ändrar sig med blommans ålder men är klart och vackert blåviolett. Det finns även former med vita eller rosa blommor. Blomman är symmetrisk men övre och bakre sidan är längre än framsidan. Den bakersta ståndaren är mindre än de övriga som skjuter ut långt ur blomman. Blåeld kommer ursprungligen från Europa och Asien. Den förekommer i Sverige upp till Gästrikland men är vanligast i söder. Växtlokalerna är torra och hårda grusbackar, trädesåkrar och liknande marker. Referenser Burnie Geoff: Botanica: illustrerat botaniskt lexikon med över trädgårdsväxter inklusive odlingsråd, Könemann, Köln swe.
Blåeld medicinalväxt
Den är den enda i Sverige vilt förekommande arten ur släktet snokörter, även om blå snokört Echium plataginuem sällsynt kan uppträda tillfälligt kring trädgårdar där den odlas som prydnadsväxt. Beskrivning [ redigera redigera wikitext ] Blåeld är en högväxt upp till cm hög ört med mycket styv och seg, i regel ogrenad stjälk. Stjälken är upprätt och täckt av nedåtriktade, styva hår samt i basen rödaktiga borsthår som kan upplevas stickande, särskilt om stjälken strykes mothårs. Blåeldens blad är lansettformade och spridda med en tydlig mittnerv. Även bladen är täckta av styva, liggande hår varpå deras färg kan upplevas som grågrön. Blommorna är stora och svagt klockformade med ett snedskuret bräm. Blommorna är röda under tidiga utvecklingsstadier, men blir himmelsblåa strax efter blomningens start och samlade i en axlik blomställning. Ståndarna är utskjutande ur blomman och ser blåröda ut då pollenet är blått medan ståndaren i övrigt är röd [1].