Miljöpartiet privat sjukvård: Det är kontrollen över patienterna S vill ta tillbaka
Samhälle Åsikt Det är kontrollen över patienterna S vill ta tillbaka En politiker som satte mål om att bara 8 av 10 barn skulle gå i skolan skulle bli avsatt. I vården accepterar vi däremot motsvarande politiska misslyckanden med en axelryckning. Svensk sjukvård behöver verklig patientmakt, skriver Gustaf Drougge. Gustaf Drougge 22 april Finansregionrådet Aida Hadzialic S driver igenom en stor förändring av Region Stockholms vårdutbud, vilket lär försämra tillgängligheten. I ett första skede handlar det om privata vårdmottagningar som regionen säger upp. Hundratusentals patienter berörs av de mycket stora förändringar som sker i Region Stockholm. Det finns säkert enskilda vårdavtal som behöver ses över. Men att med denna hastighet och brist på konsekvensanalys montera ner välfungerande sjukvård kommer att göra vårdköerna längre. Detta vet vi genom att studera de socialdemokratiskt styrda regioner som Stockholm nu vill efterlikna. Regioner där privata vårdgivare är satta på undantag.
MP: Bekymmersamt förslag från Timbro
Allt vi kan göra för att minska ohälsan sparar pengar som vi kan använda för att bygga ut vården. Miljöpartiet vill Bryta trenden med en ökande psykisk ohälsa. Korta vårdköerna och satsa på bättre kvalitet och tillgänglighet i vården. Sätta hälsan i centrum och minska klyftorna i folkhälsan. Utbilda fler läkare och specialistsjuksköterskor och skapa bättre arbetsvillkor för de som jobbar i vården. Att den återhämtningsbonus som Miljöpartiet drivit fram ska återinrättas och fortsatt bidra till att pröva och utveckla nya och mer hållbara arbetssätt och modeller i vården utifrån personalens egna önskemål. Att vård och omsorg inte ska bedrivas i vinstsyfte. Höja lönerna och säkra en god arbetsmiljö i vården. Förbättra förlossningsvården och satsa på barnmorskorna. Förbättra vård och omsorg för äldre och stärka resurserna till hemsjukvården. Att tandvården ska jämställas med övrig hälso- och sjukvård, och ingå i samma högkostnadsskydd.
Dela artikel Stockholm har landets friskaste befolkning men också den allra dyraste sjukvården. En viktig anledning till det är att vården i huvudstaden privatiserats till den milda grad att den inte längre är behovsstyrd. Vårdval görs om, upphandlingar görs mer kontrollerat och viss vård ställs under regionens kontroll. Skattekranen vrids åt. Och från de privata vårdbolagen och de borgerliga partierna stiger nu ett primalvrål. När hälso- och sjukvårdsnämnden samlades i Stockholms landstingshus i mitten av februari så hade man att hantera ännu en fråga om privatvårdens vara eller icke vara i huvudstaden. Vård för miljoner kronor Saken handlar om Remeo, en privat intensivvårdsrehabilitering med 14 platser i Sköndal. Sedan har företaget haft ett avtal om att ta emot patienter för rehabilitering efter att de intensivvårdats. Kostnaden för vården som Stockholms akutsjukhus köpt av Remeo motsvarar en bit över miljoner kronor. Avtalet säger inget om hur många patienter privatkliniken ska ta emot och sedan i oktober har antalet remitterade minskat med 75 procent.
Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Timbro argumenterar i SvD den 6 mars för en delvis ny variant av borgerlig sjukvårdslösning, där vårdköer och vårdplatsbrist ska åtgärdas med fler privata aktörer och ökad grad av privat finansiering, men med mindre offentliga medel till hälso- och sjukvården. Den ekvationen går inte ihop, av flera skäl, och resonemanget är bekymmersamt. Till att börja med skulle den nederländska modell som förespråkas, där egenfinansiering spelar en stor roll, stå i direkt motsättning till den svenska hälso- och sjukvårdslagens intention att vård ska ges efter behov och inte efter plånbokens storlek. Rätten till liv och hälsa är en grundbult i svensk demokrati, och väldigt få sjukvårdspolitiker, även i de forna allianspartierna, har uttalat en önskan att gå emot dessa intentioner. Det är inte heller något som svenska väljare efterfrågar. Det stämmer att hälso- och sjukvården i stort har tillräckligt med utbildad vårdpersonal men att alltför många vårdutbildade i stället arbetar med administration.