Peppande förlossningsberättelse: förlossningsberättelse andra barnet
Födelseberättelser
Precis som med förlossningen med Molly hade jag även nu en positiv förlossningsupplevelse så jag kan lova att även de mer harhjärtade och förlossningsrädda vågar ta del av denna. Jag tycker att det är så viktigt att skriva fram och dela med sig av sina förlossningsberättelser — både de positiva och negativa. Det är en viktig del av processen att få berätta om hur det gick till, hur man kände, hur man mådde och hur man i efterhand förhåller sig till det som skedde. Vi fick oerhört bra och proffsig vård vid förlossningsenheten vid Vasa centralsjukhus och kan inte nog poängtera hur proffsig och empatisk personalen är där. Jag hoppas att denna förlossningsberättelse får vara stärkande och peppande — särskilt för dig som ska föda! En lagom mör men väldigt lycklig mamma över att ha fött en frisk son! Inför förlossningen Eftersom jag är omföderska gick jag och Samuel inte någon förlossningsförberedande kurs den här gången. Lyckligtvis hade jag sparat mycket material från kurserna vi gick under min första graviditet profylaxkurs och Folkhälsans Babydax och detta material plockade vi fram och läste igenom.
Peppande förlossningsberättelse:
Min förlossningsberättelse, om en hemfödsel Vår förlossning Den här texten är skriven ur pappans perspektiv. Jag är Lisas man, så det här är min upplevelse, korrekturläst av Lisa. Blodfyllda flytningar. Vi hade läst en del om hur snabbt det kunde gå andra gången, så jag tror någon del av Lisa redan där ville ringa efter våra föräldrar och de två barmorskor som skulle hjälpa oss. Vi avvaktade. Efter några timmar började det komma små pyttevärkar. Precis samma förlopp som förra gången. Nu ringde vi. Den ena barnmorskan, Helena, var upptagen med kurs, så vi kom överens om att Ann den andra barnmorskan skulle komma, och Lisas föräldrar kom över och tog hand om Loke vårt första barn. Men den här gången verkade det vara falskt alarm. Lisa var inte det minsta öppen, och Anns bedömning var att det var omöjligt att säga när förlossningen skulle komma igång. Kanske imorgon, kanske om ett par veckor. Hon berättade också att det inte var helt ovanligt att till och med helt regelbundna värkar var falskt alarm.
Jag har länge varit tveksam till huruvida jag ska dela min förlossningsberättelse eller inte, men eftersom min upplevelse var enbart positiv ser jag det som ett viktigt bidrag bland alla narrativ om att föda barn. Jag hade en makalöst fin förlossningsupplevelse och därför vill jag dela den med er — för att sporra, uppmuntra och erbjuda en röst om att det kan vara fint och positivt att föda barn. Vi hade förberett oss genom att delta i en profylaxkurs, jag hade gjort en del avslappningsövningar men väldigt lite egentligen och så hade jag läst några böcker om förlossning, bland annat Föda utan rädsla ur vilken Samuel läste kapitlet för stödpersoner. Föda utan rädsla metoden var för övrigt det som hjälpte mig och oss mest under hela förlossningsarbetet. Innan jag själv blev gravid, och ännu långt in i graviditeten, förstod jag inte poängen med förlossningsberättelser. Nu älskar jag att ta del av dem. För jag tror att något så stort och mäktigt som att föda barn måste få berättas, återberättas och delas.
Mindy Svenlin
En sådan surrealistisk känsla att ha ett datum OCH klockslag på när vi skulle få träffa vår bebis för allra första gången. Hade under helgen varit full aktivitet inne i magen så ett tag trodde jag förlossningen skulle starta av sig själv innan vårt planerade snitt, men bebis höll sig inne i magen och den e februari ställde vi klockan på Denna bild tog jag på morgonen och det är den sista bilden på magen jag har. Så märklig känsla. Vid denna tidpunkt åt Marius frukost jag fastade inför operationen och efter att jag duschat enligt ordination av läkare så packade vi in vår BB-väska i bilen och åkte mot Borås Sjukhus. På vägen in lyssnade vi på musik vi gillade och försökte slappna av så mycket som möjligt. Här var man ju helt klart nervös. Och dels var vi såklart nervösa inför att få möta vår bebis och huruvida allt skulle gå bra. Skulle operationen gå som den ska? Skulle vårt barn vara friskt? Väl framme på sjukhuset så tog två barnmorskor hand om mig direkt och vi fick ett tillfälligt rum.